De följande vägledande principerna är hörnstenar vid  krisstöd och är förankrade i  forskning. Principerna är ett stöd till den som stödjer  drabbade att reducera hög stress och stärka  motståndskraft i det akuta  skedet efter   exponering av svåra händelser.

De anpassas efter kontexten vid olyckor, katastrofer och andra svåra händelser. Principerna kommer ursprungligen från arbetet av Hobfoll et al. (2007) 

Lugn – att främja lugn

Att reagera starkt  är normalt  vid en svår händelse. De flesta lugnar ned sig efter några dagar eller några veckor och det känns mer hanterbart. Det är den så kallade självläkande processen.

Vid svåra händelser behöver nervsystemet få möjlighet att återfå sin balans efter  att det har larmats. Det är därför vi  har två sidor av nervsystemet, där den ena sidan larmar, och den andra sidan lugnar. Hjälp den drabbade att få kontakt med parasympaticus, det lugna systemet, genom t ex långsam andning.

Trygghet – att främja trygghet

För att främja trygghet behöver den drabbade hjälpas till en säker och trygg miljö.

Det kan vara på själva platsen eller  så behöver den drabbade bli förflyttad. I det akuta skedet triggas lätt påminnelser om det som inträffat, speciellt om man inte är på en säker och trygg plats.

När det inte finns möjlighet att sätta den drabbade i säkerhet är ett annat sätt att ge information om vad som görs.

Samhörighet – att främja samhörighet :

Den  största friskhetsfaktorn  som vi känner till vid svåra händelser är socialt stöd. Vi  behöver gemenskap för att må gott i alla lägen, men det blir speciellt viktigt vid svåra händelser.

Människor är flockdjur och kan reglera oss bättre emotionellt tillsammans med andra än om vi är själva. Vi är också, från urminnes tider, hjälpta av att lösa praktiska problem och göromål  tillsammans.

Tillit – att främja tillit:

Människor löper en risk att förlora tilliten till sin egen kompetens i det akuta skedet  efter  svåra händelser. Forskning visar att det är viktigt för en person att känna tilltro och tillit till att hen kan klara av svåra situationer och problem. En känsla av kompetens och tilltro till sin egen förmåga. Det sista vi vill är att låta personen tro att hen bär skuld för att hen inte klarar av vissa saker just nu.

Hopp – att främja hopp:

Världen som den drabbade kände till den är nu borta och inget är sig mer likt. Den drabbade  behöver få känna att det finns hopp om livet igen. Hopp går inte att separera från de andra principerna, utan är ett resultat av andra vidtagna åtgärder.

Alla, och så många som möjligt,  kan ge krisstöd – psykologisk första hjälp vid svåra händelser.