Skam är en känsla som vi upplever i relation med andra. Skam har fyllt en funktion under människans evolutionära utveckling och hjälpt oss att fungera i grupp.
Hjärnan vet inte om det är en faktisk överträdelse som kan göra att jag hamnar utanför gruppen eller om det bara är i mina egna
tankar.

Vår nu utvecklade hjärna kan ha en massa föreställningar om vad andra tycker och tänker om en och detta kan triggar skam och självkritik.

Skam är ett transdiagnostiskt fenomen som förekommer i väldigt många olika diagnoser. Om det finns hög nivå skamnivå och självkritik ger sämre utfall vid psykoterapi.

Även terapeuter känner skam och självkritik. Det är till och med ganska vanligt hos behandlare.
Om vi adresserar det hos behandlare bättre nytta av handledning jobbet mindre tärande.

Det är viktigt att vi pratar om skam och att vi lär oss förhålla oss till skam.

Jernett delade bland annat med sig av en övning att lägga märke till hur det känns i kroppen när man känner skam och vilka impulser man kan få när man känner skam. En vanlig impuls är att fly eller ljuga.

Att be en patient prata om jobbiga saker kan skapa skam hos terapeuten så behandlare behöver kunna förhålla sig till sin egen skam.

Jernett berättade också om utveckling av osund skam och patologisk skam.

I behandling jobbar man med att möta självkritiken med medkänsla. Forskning visar att om förmågan till självmedkänsla ökar sjunker så självkritiken och skammen.

Vi fick också prova en övning att uppleva skam samt en övning i självmedkänsla.