120. Krispsykologi och trauma.
Bli en bättre behandlare med
Lena Olsson-Lalor.
Gäst: Maria Bragesjö

Det här avsnittet handlar om krispsykologi och trauma

Lena Olsson-Lalor hjälper dig att sortera samt informerar och inspirerar dig till att bli en bättre behandlare. 

 

Det här avsnittet svarar på frågorna:

Vad skiljer en krishändelse från en traumahändelse?

Vilka riskfaktorer finns det före, under och efter en potentiell traumahändelse?

Vem har större risk att utveckla PTSD?

Kan vi som behandlare utveckla sekundärt trauma?

 

Lena Olsson-Lalor Fil.Mag. Klin. Psyk. Leg.psykoterapeut. Handledare samt lärare i psykoterapi, KBT. 

Maria Bragesjö Leg. psykolog och specialist i klinisk psykologi, leg. psykoterapeut och doktorand på Karolinska institutet. Maria har mångårig erfarenhet av behandling av PTSD och är certifierad trainer i prolonged exposure av dr Edna Foa. I sin forskning bedriver Maria ett projekt som handlar om att utvärdera en ny tidig psykologisk intervention som bygger på prolonged exposure för att se om denna kan förebygga PTSD.

Sammanfattning:

PTSD DSM 5 kriterier

DSM-5 Diagnostic and statistical manual of mental disorders). Arlington: American Psyciatric Publishing.

POSTTRAUMATISKT STRESS SYNDROM

Obs: Följande kriterier avser vuxna, tonåringar och barn som är äldre än 6
år. För barn som är 6 år eller yngre, se motsvarande kriterier nedan.

A. Exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:

  • 1. Själv utsatt för en eller flera traumatiska händelser.
  • 2. Själv bevittnat en eller flera sådana händelser där någon annan drabbats.
  • 3. Underrättats om att en traumatisk händelse drabbat en nära familjemedlem eller en nära vän.
  • Obs: När det rör sig om faktisk död eller livsfara som drabbat en familjemedlem eller nära vän, måste det ha rört sig om en våldsam händelse eller ett olycksfall.
  • 4. Vid upprepade tillfällen, eller under extrema omständigheter, exponerats för motbjudande företeelser vid en eller flera traumatiska händelser (t ex först på plats att hantera mänskliga kvarlevor; utredare vid polisen som vid upprepade tillfällen konfronteras med detaljer kring övergrepp mot barn).

Obs: Kriterium A4 avser inte exponering via elektroniska media,
television, film eller bilder, såvida inte den här exponeringen sker
under tjänsteutövning.

B. Ett eller fler av följande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter att händelsen inträffat:

  • 1. Återkommande, ofrivilliga, påträngande och plågsamma minnen av den traumatiska händelsen.
  • Obs: Hos barn som är äldre än 6 år kan teman eller aspekter av den traumatiska händelsen uttryckas i återkommande lekar.
  • 2. Återkommande mardrömmar där innehållet och/eller affektläget i drömmen är kopplat till den traumatiska händelsen.
  • Obs: Hos barn kan mardrömmar förekomma utan att innehållet har tydlig koppling till händelsen.
  • 3. Dissociativa reaktioner (t ex flashback) där personen upplever det som om, eller handlar som om, den traumatiska händelsen upprepas på nytt. (Sådana reaktioner kan visa sig längs ett kontinuum, där det mest extrema uttrycket är att personen helt tappar kontakten med den pågående nusituationen.)
  • Obs: Hos barn kan traumaspecifikt återupprepande förekomma under lek.
  • 4. Intensiv eller utdragen psykisk plåga vid exponering för inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
  • 5. Uttalade fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.

C. Ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, med debut efter att händelsen inträffat, vilket visar sig i ett, eller bägge, av följande:

  • 1. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.
  • 2. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, yttre omständigheter (personer, platser, samtal, aktiviteter, föremål, situationer) som framkallar plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.

D. Negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  • 1. Oförmögen att minnas någon viktig aspekt av den traumatiska händelsen (beror på dissociativ amnesi och inte på andra faktorer som skallskada, alkohol eller droger).
  • 2. Ihållande och överdrivna negativa uppfattningar eller förväntningar på sig själv, andra eller världen (t ex ”jag är värdelös”, ”man kan inte lita på en enda människa”, ”världen är genomgående farlig”, ”hela mitt nervsystem är förstört för alltid”).
  • 3. Ihållande, förvanskade tankar om orsaken till eller konsekvenserna av den traumatiska händelsen, vilket leder till att personen anklagar sig själv eller andra.
  • 4. Ihållande negativt känslotillstånd (t ex rädsla, skräck, vrede, skuld eller skam).
  • 5. Klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter.
  • 6. Känsla av likgiltighet eller främlingskap inför andra människor.
  • 7. Ihållande oförmåga att uppleva positiva känslor (t ex kan inte känna lycka, tillfredsställelse eller kärlek).

E. Markanta förändringar av personens stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  • 1. Irritabel och argsint (redan vid liten eller obefintlig provokation), vilket i typfallet visar sig i form av verbal eller fysisk aggressivitet mot människor eller föremål.
  • 2. Hänsynslöst eller självdestruktivt beteende.
  • 3. Överdrivet vaksam.
  • 4. Lättskrämd.
  • 5.Koncentrationssvårigheter.
  • 6. Sömnstörning (t ex svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn).

F. Varaktigheten av symtomen (kriterierna B, C, D och E) mer än 1 månad.

G. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

H. Symtomen kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex läkemedel, alkohol) eller något annat medicinskt tillstånd.

Specificera form:

Med dissociativa symtom: Symtomen uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom. Som reaktion på stress upplever personen dessutom, ihållande eller återkommande, något av följande
symtom:

  • 1. Depersonalisation: Ihållande eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från sig själv, som en utomstående observatör av de egna psykologiska processerna eller den egna kroppen (t ex känner sig som i en dröm; har overklighetskänslor inför sig själv eller sin kropp eller en känsla a v att tiden går overkligt långsamt).
  • 2. Derealisation: Ihållande eller återkommande känsla av att omvärlden är overklig (t ex omgivningen upplevs som overklig, drömliknande, avlägsen eller förvanskad).
  • Obs: För att den här subklassifikationen ska vara tillämplig, ska de dissociativa symtomen inte kunna tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (tex blackout, beteende under alkoholrus) eller något annat medicinskt tillstånd (t ex komplexa, partiella epileptiska anfall).

Specificera om:

Med fördröjd debut: Anges om de diagnostiska kriterierna inte är helt uppfyllda förrän efter minst 6 månader efter händelsen (några symtom kan emellertid ha debuterat och visat sig tidigt i förloppet).

POSTTRAUMATISKT STRESS SYNDROM HOS BARN 6 ÅR ELLER YNGRE

A. För barn 6 år eller yngre, exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:

  • 1. Själv utsatt för en eller flera traumatiska händelser.
  • 2. Själv bevittnat en eller flera sådana händelser där någon annan drabbats, i synnerhet primära vårdnadshavare.
  • Obs: Att bevittna inkluderar inte händelser som betraktas via elektroniska media, television, film eller bilder.
  • 3. Underrättats om att en traumatisk händelse drabbat en förälder eller annan vårdnadshavare.

B. Ett eller fler av följ ande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter att händelsen inträffat:

  • 1. Återkommande, ofrivilliga, påträngande och plågsamma minnen av den traumatiska händelsen.
  • Obs: Spontana och påträngande minnen behöver inte nödvändigtvis upplevas som plågsamma och kan komma till uttryck via återupprepning under lek.
  • 2. Återkommande mardrömmar där innehållet och/eller affektläget i drömmen är kopplat till den traumatiska händelsen.
  • Obs: Det är inte alltid möjligt att säkerställa att det skrämmande innehållet har koppling till händelsen.
  • 3. Dissociativa reaktioner (t ex flashback) där barnet upplever det som om, eller handlar som om, den traumatiska händelsen upprepas pånytt. (Sådana reaktioner kan visa sig längs ett kontinuum, där det mest extrema uttrycket är att barnet helt tappar kontakten med den pågående nusituationen.) Sådant traumaspecifikt återupprepande kan förekomma under lek.
  • 4. Intensiv eller utdragen psykisk plåga vid exponering för inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
  • 5. Uttalade fysiologiska reaktioner inför sådant som påminner om den traumatiska händelsen.

C. Ett (eller fler) av följande symtom som antingen innebär ett ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, eller negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, måste föreligga, med debut eller försämring efter att händelsen inträffat:

Ständigt undvikande av stimuli

  • 1. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, aktiviteter, platser eller föremål som framkallar minnen av den traumatiska händelsen.
  • 2. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, personer, samtal eller mellanmänskliga situationer som framkallar minnen av den traumatiska händelsen.

Negativa kognitiva förändringar

  • 3. Tydligt ökad förekomst av negativa känslotillstånd (t ex rädsla, skuld, ledsenhet, skam, förvirring).
  • 4. Klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter, inkluderat minskat intresse för lek.
  • 5. Socialt tillbakadraget beteende.
  • 6. Tydligt minskad förekomst av positiva känslouttryck.

D. Förändringar av barnets stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  • 1. Irritabel och argsint (redan vid liten eller obefintlig provokation), vilket i typfallet visar sig i form av verbal eller fysisk aggressivitet mot människor eller föremål (inkluderat extrema raseriutbrott).
  • 2. Överdrivet vaksam.
  • 3. Lättskrämd.
  • 4. Koncentrationssvårigheter.
  • 5. Sömnstörning (t ex svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn).

E. Varaktigheten av symtomen mer än 1 månad.

F. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrade relationer till föräldrar, syskon, kamrater eller personer som utövar tillsyn, eller försämrat beteende i skolan.

G. Symtomen kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex läkemedel, alkohol) eller något annat medicinskt tillstånd.

Specificera form:

Med dissociativa symtom: Symtomen uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom, och barnet upplever ihållande eller åter kommande något av följande symtom:

  • 1. Depersonalisation: Ihållande eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från sig själv, som en utomstående observatör av de egna psykologiska processerna eller den egna kroppen (t ex känner sig som i en dröm; har overklighetskänslor inför sig själv eller sin kropp eller en känsla av att tiden går overkligt långsamt).
  • 2. Derealisation: Ihållande eller återkommande känsla av att omvärlden är overklig (t ex omgivningen upplevs som overklig, drömliknande, avlägsen eller förvanskad).
  • Obs: För att den här subklassifikationen ska vara tillämplig, ska de dissociativa symtomen inte kunna tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex blackout) eller något annat medicinskt tillstånd (t ex komplexa, partiella epileptiska anfall).

Specificera om:

Med fördröjd debut: Anges om de diagnostiska kriterierna inte är helt uppfyllda förrän efter minst 6 månader efter händelsen (några symtom kan emellertid ha debuterat och visat sig tidigt i förloppet).

Utdrag ur: DSM-5 Diagnostic and statistical manual of mental disorders). Arlington: American Psyciatric Publishing.

Komplex PTSD:

ICD, som snart kommer ut i version 11, har lagt till en ny  diagnos som heter ”Komplex PTSD”.

Man behöver, förutom kriterier för PTSD,  uppfylla 3 extra kriterier för att få diagnosen Komplex PTSD.

PTSD ligger i grunden men man har extra svårigheter såsom:

  • 1. genomgripande svårigheter med känsloreglering 
  • 2. genomgripande svårigheter i relation till andra människor 
  • 3. genomgripande bild av sig själv som är väldigt negativ 

Omsorgssvikt:

Ibland pratar man om komplex PTSD vid omsorgsvikt eller försummelse. Man får ingen PTSD-diagnos för dessa omständigheter. Har det funnits våld och övergrepp givetvis men inte allmän omsorgsbrist och försummelse.

Det kan tänkas att vi skulle behöva en speciell diagnos för detta tillstånd eftersom vi vet att det finns och vi vet att det skapar  ett stort lidande.

Trailer

För att kunna lyssna på alla avsnitt i KBT-podden behöver du prenumerera på podden.

Genom att prenumerera visar du din uppskattning och gör det möjligt för oss att fortsätta skapa innehåll.

Hållplatser
Kolla gärna in det här avsnittet också:

Vill du ha nyhetsbrev från oss?

Vi delar med oss av tips, råd och information om vår podd och kommande utbildningar. Nyhetsbrevet kommer varje vecka.